Johanna skulle åka vid tretiden så det var inte så
mycket som hanns med. Sagrada Familia måste man ju se om man är här så det såg
vi. Sedan gick vi till Grácia där vi käkade lammkebab på Equinox och tog en
kaffe i solskenet.
Vilka jävla dagar alltså. Helt underbara. Det är så konstigt hur man kan vara alldeles pirrig och bubblig minuterna innan man ses, så där bubblig så att man känner sig lite töntig, men när återföreningskramen är gjord är allt som vanligt igen. Precis som det alltid varit mellan mig och Johanna. Sedan sexårsåldern tills nu. Det är väl det som är så fint med vår vänskap. Den är så självklar att den blir odödlig på något vis. Även fast vi inte har några gemensamma planer de kommande åren, så är det en självklarhet att vi kommer vara en del av varandras framtider. Och det gör mig så lycklig.
Vilka jävla dagar alltså. Helt underbara. Det är så konstigt hur man kan vara alldeles pirrig och bubblig minuterna innan man ses, så där bubblig så att man känner sig lite töntig, men när återföreningskramen är gjord är allt som vanligt igen. Precis som det alltid varit mellan mig och Johanna. Sedan sexårsåldern tills nu. Det är väl det som är så fint med vår vänskap. Den är så självklar att den blir odödlig på något vis. Även fast vi inte har några gemensamma planer de kommande åren, så är det en självklarhet att vi kommer vara en del av varandras framtider. Och det gör mig så lycklig.
Att verkligen ha en nära å go vän är värt så mkt. Även om man inte har pratat m varann på några månader så känns d som man träffades igår när man pratas vid. Bättre m en underbar vän än 20 i skogen :-) Puss
SvaraRadera