Mañana mañana

Det här skrev jag imorse:

Här sitter jag och funderar på hur fan den här arbetsdagen ska gå till. Förkylningen har förändrats lite och istället för feber och snorig näsa är det nu halsen som är drabbad. Det finns inte en chans att jag kommer kunna prata i telefon med människor i 6 timmar. Fine, sjukskriv dig då tänker ni nu. Men nej, här i Spanien kan man inte bara ringa och säga att man är sjuk, här måste man genomgå en process som är mycket längre än så. Först och främst måste man ha ett Padron, och för att kunna skaffa ett Padron måste man stå på ett lägenhetskontrakt på minst 6 månader. Om man inte har ett sånt som man kan ta med sig kan man skriva sig på någon annans kontrakt. Padronet använder man sig sen av när man blir sjuk. Då tar med med det, plus lite andra dokument som jag redan har fixat, till ett sjukhus där man måste träffa en läkare för att få ett sjukintyg som man kan visa för sin arbetsgivare. Med andra ord är det bra att ha Padronet fixat INNAN man blir sjuk. Som jag såklart inte har. Sen när man blir frisk måste man ta med sig alla dokument och gå till en läkare igen, denna gång för att få ett friskhetsintyg. Sedan måste man vänta en dag för man får inte jobba samma dag som man får friskhetsintyget av någon anledning. Det var hela processen. Inte riktigt som i Sverige med andra ord.

Strax innan jag skulle ge mig iväg för att fixa allt det här insåg jag att ett av de dokument jag behövde ha med mig var på jobbet... Så jag fick pallra mig iväg på jobbet i alla fall. Jag jobbade i tre timmar men sen gick det inte mer, kände mig yr och helt slut, så då gick jag hem. Men det var okej med chefen, inga sura miner. Hon såg nog att jag inte mådde tipptopp. Så nu blir det till att fixa hela sjukintygshistorian imorgon istället, om inte ett mirakel sker och jag vaknar upp frisk imorgon förståss.